come, you thankful people, come, raise the song of harvest home

I torsdags var det thanksgiving. Då åkte jag till SVF (där jag gick collegelinjen förra hösten) och firade tillsammans med delar av min gamla klass samt den nya collegelinjen. Det bjöds på traditionell turkey, mashed potatoes, stuffing och gravy. Christine och J.O. hade flugit över från Chicago. Det var sjukt kul att få träffas igen, och efter fem minuter kändes det inte alls som att det var flera månader sen vi sågs. Efter middag och thanksgiving service åkte alla collegare hem till Hans, vår gamla lärare, för att äta pumpkin pie. Inte min favorit direkt, men det var mysigt. Vi satt och pratade om hur avundsjuka vi är på den nya gruppen, som har hela sin USA-upplevelse framför sig. Man ville säga till dem att "ni fattar inte hur kul ni kommer ha" eller "gör det här, och det här, och åk dit och dit" men det kändes meningslöst, de skulle ändå inte fatta. Jag vet ju själv hur det var för oss för ett år sen. Man hade ingen aning vad som väntade i Chicago, och ingen hade kunnat beskriva det. Åh jag saknar det så!


Pumpkin pie.

Thanksgiving handlar ju om att vara tacksam, så jag tänkte skriva några saker jag är tacksam över som man ofta tar som självklart.

Jag är tacksam för att min familj mår bra och har mer än vi behöver.
Jag är tacksam för att jag får utveckla mina intressen och passioner.
Jag är tacksam för att jag har vänner på båda sidor om Atlanten.
Jag är tacksam för att jag har fått resa och uppleva så mycket.
Jag är tacksam för att jag har fått genomföra en av mina stora drömmar, att läsa på college och resa runt i USA.
Jag är tacksam för att jag har så mycket att vara tacksam för.