en galen kväll i LA

Nu ska jag berätta en historia som jag knappt tror på själv men som är sann.


En kväll i Los Angeles i maj hade jag, Sanna och Sara inget att göra. Vi kollade på internet om det fanns nån konsert på nån indieklubb i närheten. Vi hittad en i Silverlake som lät bra, och tog bussen dit. När förbandet hade spelat färdigt gick deras kompisar från den rökiga lokalen och vi var de enda kvar i publiken. Det andra bandet var sjukligt bra, de jammade loss i långa spännande låtar. Och vi tyckte synd om dem för att ingen kom och lyssnade, så Sanna och Sara dansade loss framför scenen.

Efteråt gick Sara och Sanna ut och rökte, och jag följde med dem ut. Bandet kom ut och började snacka med oss, och tackade för att vi kom. Vi ba "stackars er att det inte kom nån och lyssnade". Men en av dem ba "nä alltså vi gör det här bara för att det är kul, i vanliga fall spelar vi alla i olika band". "Jaha" tänkte vi. Och en ba "ja, han där har spelat med Justin Timberlake och Nelly Furtado till exempel" och "han där ska turnéra med förbandet till Boyzone i Europa i sommar, LOL" och "det här är John Kirby, han har varit pianist i en massa band, bl a Mike Doughty Band" och så fortsatte de att berätta om vad de andra i bandet hade turnerat med för kändisar, utan att säga nåt om sig själva. De kallade sig The Greasy Beats och bestod av olika konstellationer från spelning till spelning. De ba "vi övar aldrig, vi bara jammar på spelningarna". Klicka på namnet för att läsa medlemmarnas lååånga listor över credits. (Black Eyed Peas, Snoop Dogg, Dr. Dre, Ricky Martin, De La Soul, Joss Stone osv osv)

Tre av killarna frågade om vi ville åka och käka nachos med dem, och vi ba "why not" och hängde på. Men sen blev det istället att Pete McNeal ville visa oss Hollywood. Så vi åkte runt i hans bil och han berättade ganska motvilligt om vem han var. Han har varit trummis i Cake (kommer ni ihåg Rock & Roll Lifestyle?) och turnerar med Mike Doughty Band (Looking at the world from the bottom of a well kanske nån har hört?) bland annat. Nu verkar han spela i bandet Pictures and Sound. Både han och John Kirby har turnerat (och spelat in tror jag) med Jem (Just a ride, They).

Helt plötsligt hade vi kört in i ett fint bostadsområde långt upp på en slingrig kulle, och Pete ba "ja det bor kändisar lite här och var här", "jag ska ta er till ett ställe där man har fantastisk utsikt över Hollywoodskylten". Vi parkerade och en av killarna som hade åkt i sin egen bil ba "nä jag måste dra nu, jag ska till studion imorgon och spela in låtar". Vi ba "med vem då?" Han ba "Beck." Beck. Snubben var alltså Bram Inscore, Becks basist. Han hade världens tjockaste glasögon, som han sa att han var typ blind utan. Så han drog hem i alla fall. Jag har addat honom på Facebook för övrigt, och han brukar ha som status typ "watch us on Letterman tonight". Jao.

Pete och vi smög uppför en garageuppfart i mörkret (det här var ca 1 AM) och in i nåns trädgård. Han ba "jag känner till det här stället sen jag fick mitt första skivkontrakt och vi hade photoshoot med bandet här uppe". Vi ba "okej". Så vi kom upp där och när vi vände oss om hade vi en sjuk utsikt, över en canyon, en massa lyxhus och - Hollywoodskylten, på närmre håll än någon vanligtvis får se den. Ett stort hus låg lite längre upp på kullen, närmast skylten. Pete ba "det är Anthony Kiedis, sångaren i Red Hot Chilipeppers, hus." Vi ba "okej". Det var så mörkt, tyst och lugnt däruppe att man inte trodde att man var i LA. Det kändes overkligt.

Sen cruisade vi längs Sunset Strip, där Pete pekade ut alla kända klubbar, typ "ja det här är Johnny Depp's klubb" liksom. Vi ba "okej". Sen verkade han vilja ha ut lite mer av kvällen än vi var pigga på, men jag går inte in på detaljer, så vi ba "kör oss hem" och så gjorde han det. Han tipsade oss om att Silverlake är det hippaste stället i LA, the place to be så att säga. Så vi drog dit dagen efter, och det är lätt mitt favoritneighborhood i LA. Fullt av vintageaffärer, småprylsaffärer, kaféer och små bohemiska klädaffärer.

Enda bilden jag har från den här kvällen är när vi stannade på en coffee shop som låg rakt över gatan från Scientology Celebrity Centre, ni vet där Tom Cruise och alla andra Hollywood-scientolog-wackos hänger.



Jag vet inte riktigt om jag lyckas få fram hur surrealistisk hela den här kvällen kändes. Men det var galet, på alla sätt och vis. Man kan ju fråga sig vad vi tänkte när vi hoppade in i en bil mitt i natten med någon vi nyss träffat, men vi ba "what the heck, vi är i LA". Och det gick ju bra, faktiskt.