where I should be

Idag för ett år sen vaknade jag upp till vyn nedan. Med pirr i magen, myror i benen och en livstids förväntan i hjärtat. Jag hade aldrig kunnat ana att det kunde bli så bra som det blev. Det är lätt det bästa jag gjort.

2008


2009


De senaste dagarna har jag saknat Chicago med hela min kropp. Jag kan inte sluta tänka på det. Jag har samma känsla i magen som jag har när jag är nervös inför någonting. Dagen till ära har jag på mig en av mina fem North Park-tröjor och längtar tillbaka så mycket att det gör ont. Jag kan inte tänka på annat än hur och när jag ska kunna åka tillbaka.