Att min morfars syster var en legend inom Frälsningsarmén fick vi bevis för idag. Tant efter tant höll tal på minnesstunden om hur Elsie släpade med sig sitt dragspel på spårvagnen, om hur hon "såg den lilla människan", om hennes humor, om hennes förkärlek för hattar, om hennes aldrig vacklande tro, om alla kårer hon och hennes man arbetat i genom åren och om hennes enorma kärlek till sina medmänniskor. Man kan bara drömma om att få så många fina ord sagda om sig på sin egen begravning.
aaaah, din blogg är så avundsvärt snygg! orättvist!
ReplyDeletesniglar var slemmigt, men mättande!
ReplyDeletehur har du fått din blogg så "bred"? och bilderna så stora? stör mej så på att min är så ihopklämd!