Fredagens Dylankonsert var bättre än väntat. Om man bara hört dåliga saker är det inte svårt att bli positivt överraskad. Bobban spelade orgel, munspel och gitarr, dansade lite (gubbigt och stelt) emellanåt och sa till och med "thank you, friends". Om man inte har lyssnat mycket på hans skivor och förväntar sig att han ska låta som på sina största hits förstår jag om man inte tycker om hans konserter. Men om man gillar blues så rekommenderar jag att se honom live. Bäst var så klart Like A Rolling Stone, andra favoriter var Tangled Up In Blue, Like A Woman och Thunder On The Mountain. Man fick inte fotografera, så jag har tyvärr inga bilder, men det hade änd å inte blivit några höjdare.
No comments:
Post a Comment
I read and appreciate all your comments, thank you so much!
I understand Swedish, English and German. If you have a question, please check my FAQs before asking here. Thanks!