göteborg i mitt hjärta

Nu är jag tillbaka i Tidaholm efter en intensiv 2-dagarshelg i civilisationen, närmare bestämt Göteborg. Besöket på HDK var förvirrande och ledde till existensiella diskussioner på fikat efter. Träffade Lova, Anna, Stina, Malin och Malins kompis Klara på ett fik i Haga. Lova och jag gjorde hemlagad pizza på kvällen, sen kom Stina och vi tillverkade vårt eget memory på temat "gay". Jag vann inte en enda gång. Innan vi somnade pratade Lova och jag gamla minnen, som involverade Absolute Music 17, Play Mobile, övernattningar, katten Olga och fritids. Härligt.

Idag tog Lova med mig på en ordentlig secondhandrunda runtom i denna vackra stad. Vi fyndade på loppisen Kommers där säljare och kunder bråkade om en femma och dreglade över vackra möbler och porslin på Antikvariat i Haga. Sista stoppet var tre ställen på Backaplan. Allt som allt hann vi nog med minst tio ställen. Det var så skönt att få gå runt med någon som uppskattar samma saker som en själv, som inte säger "är du inte klar snart?" och som inte suckar för att man tar för lång tid på sig. Bilder på fynden kommer imorgon.

moleskine

Ikväll skissar jag för första gången på länge i min moleskine, min ständiga följeslagare i Chicago.

lägenhetsterapi

Jag vill flytta till en egen lägenhet! Jag har i flera år samlat på mig (via morföräldrar, farmor, second hand och gåvor) saker till en lägenhet men aldrig flyttat till nån. I Nässjö är ett helt förråd fyllt med möbler, lampor, porslin, plåtburkar, köksgrejer och annat - allt från 50-, 60- och 70-talet, och allt är mitt. Det kliar i fingrarna efter att få använda allt, och få inreda en egen lägenhet. I brist på detta får jag dregla över andras inredning. Apartment Therapy är en sida jag hänger på nästan varje kväll. Jag har börjat spara bilder på saker och stilar jag gillar i en "inspiration"-mapp på datorn, och en likadan med urklipp ur inredningstidningar. En sideboard i teak och stringhyllor är det jag mest av allt vill ha för tillfället.


Just nu dreglar jag över den här utsikten. Via Apartment Therapy. Åh vad jag vill tillbaka till New York!

illustration

Det här är vad jag har ägnat mig åt idag. Uppgiften var fotografera texturer och illustrera ett ordspråk med ett digitalt kollage. Det här var riktigt kul, jag kommer definitivt fortsätta med den här tekniken.

the botten is nådd

Det blir inget Chicago för mig. Imorse vaknade jag uopp till ett nej från designbyrån jag hoppades på. De tyckte att två veckor var för kort tid för att det skulle vara lönt. Och det kan jag ju hålla med om, men jag ville så gärna åka till Chicago.

Men nu vet jag ju i alla fall. Nu får jag se framåt. På fredag ska vi på Öppet hus på HDK, det blir spännande. Om två veckor är det lov, sen får jag väl ta itu med arbetsprover istället för praktik.

Från och med idag har jag officiellt påbörjat min studieskuld. Suck. En massa pengar på kontot, men ingen resa att spendera dem på... Nu kan det inte bli sämre än vad det är just nu i alla fall. Hoppas jag.

titel

Ikväll har jag premiärlyssnat på vinylspelaren jag fyndade på Röda korset i höstas. Varje gång jag har tänkt beställa en ny nål har det kommit något i vägen, men förra veckan fick jag äntligen tummen ur och idag låg den i mitt postfack. Första skivan blev Jazz på svenska, en skiva jag har längtat efter att lyssna på sedan min förra vinylspelare gick sönder i augusti.

Jag har också städat, bäddat i nya lakan, pillat med mina pärlplattor och läst i gamla inredningstidningar jag fyndade på RIA-loppis i helgen. I princip har jag gjort allt jag kan komma på för att undvika datorn, eftersom jag känner av den fruktade musarmen. Och om jag sitter vid datorn är det enda jag gör att klicka på "Uppdatera sidan" på min mail hela tiden, i hopp om att jag fått svar från Chicago. Och det mår jag inte bättre av, eftersom det aldrig kommer nåt svar.

När jag satt och skrev det här flög en nyckelpiga upp från elementet och landade på min skärmatta/musmatta. Vårigt.

tres amigos

I helgen var mina käraste USA-kompanjoner, Sara och Sanna, hos mig. Vi har inte träffats i somras, eftersom de har varit på nya äventyr i Istanbul och Indien. Tillsammans har vi besökt Chicagos alla hörn, liftat med okända svarta män i Arizonas natt, delat säng på Californiska motell, levt på Subway i en vecka, sugit åt oss amerikansk konst och kultur och mycket annat spännande. I helgen blev det mycket prat, marängsviss, skratt och en riktig sleepover med alla tre i samma luftfattiga rum. Härliga tider!

det blir aldrig tyst

Dagen har mest bestått av väntande. Skrev ut fotouppgiften i A3, det blev riktigt bra faktiskt. Efter skolan gick jag och Linn på stan, jag köpte födelsedagspresent till min bror och Linn köpte en blomma. Expediten i blomsteraffären sa att hon såg på oss att vi gick på Helliden. "Ni ser sådär estetiska ut", sa hon. Det är första gången i mitt liv någon sagt att jag ser estetisk ut. På vägen därifrån diskuterade vi om vi skulle ta det som en komplimang eller inte. Jag vet fortfarande inte. Bilden är tagen på väggen bredvid en pizzeria på stan.

Nu njuter jag av Spotifys fördelar och försöker skjuta upp textuppgiften. Men den måste göras idag. Imorgon åker jag hem. Det ska bli riktigt skönt faktiskt, har inte längtat så efter att åka hem på länge.

Uppdatering 20.07: Woot! Jag är klar med textuppgiften. Ångest lyftes från min kropp. Nu blir det antikrundan och en mango!

historia

20 januari 2009 är en dag som kommer gå till historien. Inte som dagen då Hilda Grahnat gick till ett gym och fick en hälsoplan, utan som dagen då USA:s förste afroamerikanska president installerades. Han stapplade lite på orden när han skulle säga eden, kommer det stå i historieböckerna. Men det gjorde inget, vi gillar honom ändå, kommer det stå sen. Hoppas jag. Jag hoppas att han är så bra som alla tror och vill. Jag såg installationen och en del av talet på tv och spanade efter Christine, en kompis från Chicago. Hon var med när Obama höll sitt segertal i Grant Park i Chicago, och nu var hon i Washington D.C. Hon och en miljon till. Hon ska bli historielärare, och hon kommer kunna säga "hey kids, I was there!" till sina skolkids. Då kan de inte mopsa upp sig.


Washington D.C. i mars med lite färre människor än idag.

wishing and hoping and thinking and praying

Jag kan inte tänka på annat. Jag hoppas och hoppas. Håll tummarna för mig!

retro typografi #2

När man bor på ett 1800-talsslott är det inte svårt att hitta retro typografi. Att gamla biblioteket är en riktig guldgruva märkte jag när jag gick på upptäckfärd i eftermiddags.

hair today, gone tomorrow

casbah café

I söndags kväll såg jag A Lot Like Love på fyran. Helt plötsligt kliver skådespelarna i filmen in på Casbah Café, typ det mysigaste caféet i hela LA. Eller ja, vi gillade det så mycket att vi gick dit två gånger i alla fall. Det ligger i Silverlake, vid Sunset Junction, mitt favoritområde i LA. Amanda Peets karaktär bodde där i filmen. Kul att se det på film sådär helt otippat.

sushi

Igårkväll gjorde jag, Linn och Sandra sushi. California rolls närmare bestämt. Det tog en evighet och vi kladdade ner hela köket, men det blev sjukt gott. Första rullen blev katastrof, men efter några försök blev vi experter på att fixa med bambumattan så att rullen blev fast och jämn. Det blev ett helt berg av sushibitar till slut, och vi åt tills vi blev proppmätta. Nu vill jag nog inte ha sushi på ett tag...

ångest på hög nivå

Dagen inleddes med tre sista avsnitten av Veronica Mars, fast jag egentligen inte alls hade tid med det. Nu sitter jag i datasalen och blastar Coldplay på högsta volym medans jag försöker bestämma vilka arbetsprover jag ska skicka till designfirmor i Chicago som jag försöker få praktik hos. Ångest. Ska jag försöka skicka så många olika sorters arbeten som möjligt, eller är det bäst att skicka större projekt som har ett klart syfte och en målgrupp? Vad vet jag. Funderar på att skicka den här illustrationen som hör till uppgiften vi jobbar med nu. Men den kanske bara ses som fånig. Blä.

where I should be

Idag för ett år sen vaknade jag upp till vyn nedan. Med pirr i magen, myror i benen och en livstids förväntan i hjärtat. Jag hade aldrig kunnat ana att det kunde bli så bra som det blev. Det är lätt det bästa jag gjort.

2008


2009


De senaste dagarna har jag saknat Chicago med hela min kropp. Jag kan inte sluta tänka på det. Jag har samma känsla i magen som jag har när jag är nervös inför någonting. Dagen till ära har jag på mig en av mina fem North Park-tröjor och längtar tillbaka så mycket att det gör ont. Jag kan inte tänka på annat än hur och när jag ska kunna åka tillbaka.

langweilig

Idag har vi tråkigt. Jag, Linn och Sandra har just haft en lång diskussion om hur tråkigt vi har. Det finns ingenting att göra i Tidaholm och vi har all tid i världen att göra ingenting på. Min kväll: Åt spenatsoppa, och efter att ha tittat på tre avsnitt av Without a Trace läste jag lite i min julklappsbok, Barack Obamas memoarer "Min far hade en dröm". Sen kom Sandra och Linn och hängde i min myshörna.

Fast förmiddagen var rolig. Illustratören Henning Cedmar Brandstedt var på besök och pratade om hur han arbetar. Det såg så sjukt lätt ut när han skissade och färglade i Painter, men det var det inte alls när jag själv försökte sen.

gipsy party

Ikväll har jag party i datasalen med mig själv. Internet funkar inte i mitt rum, och dessutom var det svinkallt där, så jag gick ner till skolan. Eftersom jag är ensam tar jag mig friheten att dansa i raggsockor till Gipsy Kings - Bamboleo (den har gått på repeat minst fem gånger nu) samtidigt som jag testscannar början till en illustration. Den ska vektoriseras, färgläggas, få bakgrund och bli en av fem i en illustrationsserie med konditoritema.

retro typografi

En av mina fem kryddburkar från sextiotalet.


Mammas gamla lovsångsbok.




Inskription i min mormors fasters Nya Testamente.

diapositiv

Idag hjälper jag pappa att scanna glasade dia från hans barndom. Här söndagsskolfest i Forserum på sextiotalet. Pappa syns på nedre bilden, ganska långt bak i ledet, iklädd brun blazer (utläses bläser enligt mamma). Min farbror är ungefär i mitten, 6 år yngre, iklädd likadan blazer.

                                   

gott nytt

Nyårsafton firades hemma för första gången på år, med alla hemma. Allt från disco, buffé och Trivial Pursuit till skål i Pommac, fyrverkeritittande och Game of Life hanns med. Jag var världsstjärna, hade 80 000 i lön, fick tre barn, blev statsminister och hade mest pengar när jag gick i pension. Det är ju gött att man får vara framgångsrik på låtsas i alla fall.

I tisdags kväll var vi hemma hos min farbror och träffade hela tjocka släkten. Jag fick i uppdrag att fotografera katterna. Det var lika mysigt och roligt som det alltid är med den släkten.