moleskine

Ikväll skissar jag för första gången på länge i min moleskine, min ständiga följeslagare i Chicago.

lägenhetsterapi

Jag vill flytta till en egen lägenhet! Jag har i flera år samlat på mig (via morföräldrar, farmor, second hand och gåvor) saker till en lägenhet men aldrig flyttat till nån. I Nässjö är ett helt förråd fyllt med möbler, lampor, porslin, plåtburkar, köksgrejer och annat - allt från 50-, 60- och 70-talet, och allt är mitt. Det kliar i fingrarna efter att få använda allt, och få inreda en egen lägenhet. I brist på detta får jag dregla över andras inredning. Apartment Therapy är en sida jag hänger på nästan varje kväll. Jag har börjat spara bilder på saker och stilar jag gillar i en "inspiration"-mapp på datorn, och en likadan med urklipp ur inredningstidningar. En sideboard i teak och stringhyllor är det jag mest av allt vill ha för tillfället.


Just nu dreglar jag över den här utsikten. Via Apartment Therapy. Åh vad jag vill tillbaka till New York!

illustration

Det här är vad jag har ägnat mig åt idag. Uppgiften var fotografera texturer och illustrera ett ordspråk med ett digitalt kollage. Det här var riktigt kul, jag kommer definitivt fortsätta med den här tekniken.

the botten is nådd

Det blir inget Chicago för mig. Imorse vaknade jag uopp till ett nej från designbyrån jag hoppades på. De tyckte att två veckor var för kort tid för att det skulle vara lönt. Och det kan jag ju hålla med om, men jag ville så gärna åka till Chicago.

Men nu vet jag ju i alla fall. Nu får jag se framåt. På fredag ska vi på Öppet hus på HDK, det blir spännande. Om två veckor är det lov, sen får jag väl ta itu med arbetsprover istället för praktik.

Från och med idag har jag officiellt påbörjat min studieskuld. Suck. En massa pengar på kontot, men ingen resa att spendera dem på... Nu kan det inte bli sämre än vad det är just nu i alla fall. Hoppas jag.

titel

Ikväll har jag premiärlyssnat på vinylspelaren jag fyndade på Röda korset i höstas. Varje gång jag har tänkt beställa en ny nål har det kommit något i vägen, men förra veckan fick jag äntligen tummen ur och idag låg den i mitt postfack. Första skivan blev Jazz på svenska, en skiva jag har längtat efter att lyssna på sedan min förra vinylspelare gick sönder i augusti.

Jag har också städat, bäddat i nya lakan, pillat med mina pärlplattor och läst i gamla inredningstidningar jag fyndade på RIA-loppis i helgen. I princip har jag gjort allt jag kan komma på för att undvika datorn, eftersom jag känner av den fruktade musarmen. Och om jag sitter vid datorn är det enda jag gör att klicka på "Uppdatera sidan" på min mail hela tiden, i hopp om att jag fått svar från Chicago. Och det mår jag inte bättre av, eftersom det aldrig kommer nåt svar.

När jag satt och skrev det här flög en nyckelpiga upp från elementet och landade på min skärmatta/musmatta. Vårigt.

tres amigos

I helgen var mina käraste USA-kompanjoner, Sara och Sanna, hos mig. Vi har inte träffats i somras, eftersom de har varit på nya äventyr i Istanbul och Indien. Tillsammans har vi besökt Chicagos alla hörn, liftat med okända svarta män i Arizonas natt, delat säng på Californiska motell, levt på Subway i en vecka, sugit åt oss amerikansk konst och kultur och mycket annat spännande. I helgen blev det mycket prat, marängsviss, skratt och en riktig sleepover med alla tre i samma luftfattiga rum. Härliga tider!

det blir aldrig tyst

Dagen har mest bestått av väntande. Skrev ut fotouppgiften i A3, det blev riktigt bra faktiskt. Efter skolan gick jag och Linn på stan, jag köpte födelsedagspresent till min bror och Linn köpte en blomma. Expediten i blomsteraffären sa att hon såg på oss att vi gick på Helliden. "Ni ser sådär estetiska ut", sa hon. Det är första gången i mitt liv någon sagt att jag ser estetisk ut. På vägen därifrån diskuterade vi om vi skulle ta det som en komplimang eller inte. Jag vet fortfarande inte. Bilden är tagen på väggen bredvid en pizzeria på stan.

Nu njuter jag av Spotifys fördelar och försöker skjuta upp textuppgiften. Men den måste göras idag. Imorgon åker jag hem. Det ska bli riktigt skönt faktiskt, har inte längtat så efter att åka hem på länge.

Uppdatering 20.07: Woot! Jag är klar med textuppgiften. Ångest lyftes från min kropp. Nu blir det antikrundan och en mango!

historia

20 januari 2009 är en dag som kommer gå till historien. Inte som dagen då Hilda Grahnat gick till ett gym och fick en hälsoplan, utan som dagen då USA:s förste afroamerikanska president installerades. Han stapplade lite på orden när han skulle säga eden, kommer det stå i historieböckerna. Men det gjorde inget, vi gillar honom ändå, kommer det stå sen. Hoppas jag. Jag hoppas att han är så bra som alla tror och vill. Jag såg installationen och en del av talet på tv och spanade efter Christine, en kompis från Chicago. Hon var med när Obama höll sitt segertal i Grant Park i Chicago, och nu var hon i Washington D.C. Hon och en miljon till. Hon ska bli historielärare, och hon kommer kunna säga "hey kids, I was there!" till sina skolkids. Då kan de inte mopsa upp sig.


Washington D.C. i mars med lite färre människor än idag.

wishing and hoping and thinking and praying

Jag kan inte tänka på annat. Jag hoppas och hoppas. Håll tummarna för mig!

retro typografi #2

När man bor på ett 1800-talsslott är det inte svårt att hitta retro typografi. Att gamla biblioteket är en riktig guldgruva märkte jag när jag gick på upptäckfärd i eftermiddags.